LadySilver

Jag känner mig som en 5åring som rammlat och slagit sig riktigt illa.
Tårarna bara sprutar och det finns ingen hejd på dom.
Om ett par timmar åker jag, jag åker bort i ett halvår. Ett helt jäkla halvår utan alla er här hemma. Jag kommer sakna er alla så otroligt mycket. Ni är dom bästaste!
Och pappa gjorde inget lättare när han tidigare ringde och sa att han saknade mig redan och att han älskade mig. Och du gör ingenting lättare. Inte just nu iallafall. Kunde du inte bara erkänna att du faktiskt gjort fel. Iallafall lite fel. Om du är för stolt för det, snälla försök förstå mig. Förstå att jag faktiskt har en anledning att gråta. Att det faktiskt gör lite ont.

Usch jag hoppas allt är med. Eller datorn och tv är inte med ännu. Men det kommer. Sen hoppas jag att allt är med.

Jag får se om jag skriver någon sista rapport i natt annars kommer nog en imorgon kväll när jag är framme :)

Adjöken sverige!