Tankar
Vaknade rätt sent idag, vid typ 14 tiden. Låg och drog oss i sängen en evighet, sen skulle vi titta på film, det gick inte så bra. För vi hann inte,jag skulle åka hem. Men jag kom inte hem heller, Jens trode jag var sur och jag förklarade att jag inte var sur utan att jag bara tänkt en massa o därför var så tyst.
Jag lyckades berätta lite för jens, förklara en del. Det räckte. Nu är jag här. Jag trivs här och jag trivs med Jens, jag e glad för han höll mig kvar. Fast ändå så sitter jag här med världens sämsta samvete. Hur jag än gör blir någon sårad eller ledsen på ett eller annat sätt, that sucks!
Vet ni hur ont det gör att göra illa någon man inte vill göra illa?:/ Antagligen. Vet ni hur ont det gör när man aldrig tänkt på att man faktiskt gör illa andra mer än man trott? Det är väl inte så att man aldrig tänkt på att man gör andra ledsna också, men jag vet inte, tanken har nog aldrig slagit mig hur dte egentliogen är. Kanske har jag inte brytt mig fören nu, vad vet jag. Isåfall beror det nog på att ingen annan brytt sig speciellt mycket heller. Och om dom har det har dom inte visat det.
Det är bra med Jens, han ger mig lite nya perspektiv på saker och ting, fast ja det leder iof till mer ångest också. Men det är ju baar tillfällig ångest, så hellre det och nya perspektiv än samma gammla visa som aldrig kommer bli bättre.
Så faktiskt så ska jag, för hans skull, försöka låta bli mina tankar. Det är väl för min skull mest egentligen, men jag skiter i för min skull, skulle det varit för min skull hade jag inte brytt mig ett skit. Men när det är för Jens skull är det värt det. Han är värd det mesta :) Eller kanske allt
Jag lyckades berätta lite för jens, förklara en del. Det räckte. Nu är jag här. Jag trivs här och jag trivs med Jens, jag e glad för han höll mig kvar. Fast ändå så sitter jag här med världens sämsta samvete. Hur jag än gör blir någon sårad eller ledsen på ett eller annat sätt, that sucks!
Vet ni hur ont det gör att göra illa någon man inte vill göra illa?:/ Antagligen. Vet ni hur ont det gör när man aldrig tänkt på att man faktiskt gör illa andra mer än man trott? Det är väl inte så att man aldrig tänkt på att man gör andra ledsna också, men jag vet inte, tanken har nog aldrig slagit mig hur dte egentliogen är. Kanske har jag inte brytt mig fören nu, vad vet jag. Isåfall beror det nog på att ingen annan brytt sig speciellt mycket heller. Och om dom har det har dom inte visat det.
Det är bra med Jens, han ger mig lite nya perspektiv på saker och ting, fast ja det leder iof till mer ångest också. Men det är ju baar tillfällig ångest, så hellre det och nya perspektiv än samma gammla visa som aldrig kommer bli bättre.
Så faktiskt så ska jag, för hans skull, försöka låta bli mina tankar. Det är väl för min skull mest egentligen, men jag skiter i för min skull, skulle det varit för min skull hade jag inte brytt mig ett skit. Men när det är för Jens skull är det värt det. Han är värd det mesta :) Eller kanske allt
Kommentarer
Trackback