Tankarna fortsätter
Har fortsatt att tänka. Tankarna tar aldrig slut. Känslan tar aldrig slut.
Såg på tv o där pratade dom om en bebis som var helt oförstörd. Tänk när man var så, helt oförstörd, man hade aldrig blivit sårad, inte kännt olycka, aldrig blivit tagen förgiviet, aldrig lämnad åt slumpen. Man visste inte vad som väntar, man bara fanns. Varför blir det sen så här? Jag förstår ju också att man måste känna olyckliga saker för att känna lyckliga saker. Men det finns en del olyckliga saker jag verkligen inte förstår varför man ska känna.
Jag vill också vara liten och oförstörd och inte ana vad som väntar mig.
Slippa vara rädd jämt, slippa undra om och när, kunna lita på och inte bära stora saker inombords.
På tal om nått annat, ska troligen ta blodprov imorgon, det är min största skräck, jag får tårar i ögonen redan nu, och det är inte ens säkert att jag måste ta blodprov. Men om jag måste göra det vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag blir helt hysterisk.
Åter igen, kan du inte bara hålla mig i hande o säga att allt kommer bli bra. Trost att det är en av de värsta saker man kan säga till mig..
Men nog inte just när jag ska ta blodprov.
Jag vill inte ta blodprov, det gör ont o är äckligt.
Såg på tv o där pratade dom om en bebis som var helt oförstörd. Tänk när man var så, helt oförstörd, man hade aldrig blivit sårad, inte kännt olycka, aldrig blivit tagen förgiviet, aldrig lämnad åt slumpen. Man visste inte vad som väntar, man bara fanns. Varför blir det sen så här? Jag förstår ju också att man måste känna olyckliga saker för att känna lyckliga saker. Men det finns en del olyckliga saker jag verkligen inte förstår varför man ska känna.
Jag vill också vara liten och oförstörd och inte ana vad som väntar mig.
Slippa vara rädd jämt, slippa undra om och när, kunna lita på och inte bära stora saker inombords.
På tal om nått annat, ska troligen ta blodprov imorgon, det är min största skräck, jag får tårar i ögonen redan nu, och det är inte ens säkert att jag måste ta blodprov. Men om jag måste göra det vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag blir helt hysterisk.
Åter igen, kan du inte bara hålla mig i hande o säga att allt kommer bli bra. Trost att det är en av de värsta saker man kan säga till mig..
Men nog inte just när jag ska ta blodprov.
Jag vill inte ta blodprov, det gör ont o är äckligt.
Kommentarer
Postat av: annelie
jag tycker heller inte om blodprov. jag säger alltid till den som ska ta blodprov att jag är det och att jag är rädd att det ska göra ont och så, då brukar de vara ganska snälla och försiktiga och prata lugnande med en.. och sånt brukar funka.
word of advice: träna inte nån timme efter att du tagit blodprov, för då har man ett blåmärke i en vecka som gör ont de första tre-fyra dagarna.. och sånt vill man kanske undvika. jag har sett ut som en junkie i en vecka nu.
Postat av: annelie
+ var inte rädd för tankarna.
de funkar ju typ sådär att ju mer man inte vill desto mer kommer de.
Trackback