3 månader
Idag har jag och Jens varit tillsammans i 3 månader.
Du är underbarast Jens.
Jens skulle kommit hem till mig i fredags men det blev aldrig så utan jag åkte hem till honom mitt i natten istället, jag var där halv 1 tror jag. Vi åt glass och ostbågar och tittade på film. Sen så stannade jag där hela lördagen. Och då snöade det, det var sååå mysigt. Jag var lyrisk. Sen gled jag omkring med mina hala converse. Sen vakande vi imorse,jag skulle ha åkt innan 1, men vi vkanade visst kvart i 2 så jag hann ju inte riktigt innan 1. Men jag skyndade på mig kläderna och stack. Jag var helt yr, jag kunde inte gå normalt. Jätteläskigt. När jag låg i sängen, innan jag klivit upp alltså, så var jag tvungen o grabba atg i jens för det kändes som jag skulle rammla fast jag låg ner. Men sen när jag väl kom ut från jens så flimmrade dte framför ögonen precis sådär som det gör innan det svartnar för ögonen. Men det gick över som tur var. Nu mår jag bara illa. Jag ska äta sallad till middag, det ska bli gottis.
Men jag har någon konstig känsla. Får ni någonsin det? En känsla som man inte kan sätta fingret på som bara är där o tynger en? Jag undrar varför, kanske är jag på väg o bli sjuk. Då brukar jag bli lite konstig.
Men tyvärr har jag inte tid o bli sjuk nu heller. Jag får vänta med det ett bra tag. För jag har inte tid o bli sjuk det här skolåret tror jag. Det är så det känns iallafall.
Skolan är så äckligt pressande. Man måste prestera så sjukt bra för att kunna plugga vidare o bli nått i livet, för att ens få ett liv. Men det finns noll garantier för ett jobb fast man är feta akademikern och gått finaste skolan i sverige. Det finns inga garantier alls. Med andra ord kan det betyda att jag jobbat rumpan av mig och brännt ut mig helt i onödan, jag kunde ha tagit ett jobb på ica direkt. Men ändå vill man ju prestera bra, man vill iallafall ha en chans att få det jobbet man vill. Men det mesta handlar om kontakter idag, man måste känna rätt personer, utbildning är bara en bråkdel av allt som krävs för det jobb du vill ha. Sen så krävs det oftast arbetslivserfarenhet, men hur i hela friden ska man få den om man pluggar dygnet runt? Hur ska man hinna plugga och jobba på ett bra jobb samtidigt? Och hur ska man någonsin få arbetslivserfaranhet om det krävs på alla jobb. Kontakter. Jag har tyvärr inte rätt kontakter. Hur ska det gå för mig då? Jag menar, jag har bra betyg, och jag ska fortsätta med det i resten av 3an också, där av har jag inte tid o vara sjuk ens. Men kommer det vara till någon nytta eftersom jag inte har kontakterna?
Man kan ju undra, och jag kommer nog inte få svar på det fören jag väl är där.
Jag ska iallafall kämpa för att få ett så bra liv som möjligt.
Du är underbarast Jens.
Jens skulle kommit hem till mig i fredags men det blev aldrig så utan jag åkte hem till honom mitt i natten istället, jag var där halv 1 tror jag. Vi åt glass och ostbågar och tittade på film. Sen så stannade jag där hela lördagen. Och då snöade det, det var sååå mysigt. Jag var lyrisk. Sen gled jag omkring med mina hala converse. Sen vakande vi imorse,jag skulle ha åkt innan 1, men vi vkanade visst kvart i 2 så jag hann ju inte riktigt innan 1. Men jag skyndade på mig kläderna och stack. Jag var helt yr, jag kunde inte gå normalt. Jätteläskigt. När jag låg i sängen, innan jag klivit upp alltså, så var jag tvungen o grabba atg i jens för det kändes som jag skulle rammla fast jag låg ner. Men sen när jag väl kom ut från jens så flimmrade dte framför ögonen precis sådär som det gör innan det svartnar för ögonen. Men det gick över som tur var. Nu mår jag bara illa. Jag ska äta sallad till middag, det ska bli gottis.
Men jag har någon konstig känsla. Får ni någonsin det? En känsla som man inte kan sätta fingret på som bara är där o tynger en? Jag undrar varför, kanske är jag på väg o bli sjuk. Då brukar jag bli lite konstig.
Men tyvärr har jag inte tid o bli sjuk nu heller. Jag får vänta med det ett bra tag. För jag har inte tid o bli sjuk det här skolåret tror jag. Det är så det känns iallafall.
Skolan är så äckligt pressande. Man måste prestera så sjukt bra för att kunna plugga vidare o bli nått i livet, för att ens få ett liv. Men det finns noll garantier för ett jobb fast man är feta akademikern och gått finaste skolan i sverige. Det finns inga garantier alls. Med andra ord kan det betyda att jag jobbat rumpan av mig och brännt ut mig helt i onödan, jag kunde ha tagit ett jobb på ica direkt. Men ändå vill man ju prestera bra, man vill iallafall ha en chans att få det jobbet man vill. Men det mesta handlar om kontakter idag, man måste känna rätt personer, utbildning är bara en bråkdel av allt som krävs för det jobb du vill ha. Sen så krävs det oftast arbetslivserfarenhet, men hur i hela friden ska man få den om man pluggar dygnet runt? Hur ska man hinna plugga och jobba på ett bra jobb samtidigt? Och hur ska man någonsin få arbetslivserfaranhet om det krävs på alla jobb. Kontakter. Jag har tyvärr inte rätt kontakter. Hur ska det gå för mig då? Jag menar, jag har bra betyg, och jag ska fortsätta med det i resten av 3an också, där av har jag inte tid o vara sjuk ens. Men kommer det vara till någon nytta eftersom jag inte har kontakterna?
Man kan ju undra, och jag kommer nog inte få svar på det fören jag väl är där.
Jag ska iallafall kämpa för att få ett så bra liv som möjligt.
Kommentarer
Postat av: Emma
Åh, gud vad du säger exakt det jag tänker om utbildning och jobb och arbetslivserfarenhet! Det är såååå frustrerande!
Trackback