LadySilver

Idag verkar vara den officiella dagen för tårar och ledsamhet. Dagen då alla undrar över sin exsistens. Och jag tänker minnsan inte vara sämre, utan jag tänker vara ledsen och undra samma sak. Undra varför det aldrig kan gå bra i livet, varför det alltid är något som förstör den fina bilden jag målat upp i huvudet. Hur det är möjligt att när en dröm uppfylls så går den andra i spillror.

Jag har ont i magen, och har haft det sedan i tisdags då jag började oroa mig. Jag kommer med största sannolikhet ha ont i magen närmsta tiden. Jag hatar att sakna en trygghet. Att leva lite wild and crazy går bra, så länge det finns något att falla tillbaka på. Just nu är det bara en svart avgrund att falla ner i.
Dessutom så drar jag mig för alla kommande frågor från nära och kära som jag måste avvärja, för annars blir det jag som måste försvara det hela. Och jag är så trött på att försvara det, för det gör ont i mig också, det är skitjobbigt faktiskt. Men jag måste försvara det, för det är egentligen mig själv jag försvara, försvara mig från dom underbetonade meningarna om att jag gjort fel eller klantiga val, att jag kanske borde tänka över saker och ting och så vidare. Men det kan dom glöma, för jag har gjort mitt val, jag står mitt kast, men det är också det bästa valet jag gjort i mitt liv. Även fast det kan göra mig arg, ledsen och frustrerad många gånger, och även fast jag önskade att jag kunde få mer drömmar uppfyllda samtidigt...
Men som man brukar säga, man kan inte få allt i livet.