En trygghet klädd i brunt plysch
Enjoy ;)
En trygghet klädd i brunt plysch
Av Melina Hägglund Alanko
Brun, ful, sliten och i plysch står den där i ett hörn omringat av mintgröna väggar. Tre nötta sittplatser som allt för ofta täcks av en hög med kläder - eller av mig. Men det är inte utsidan som räknas, som man så vackert brukar säga. I detta fall kanske inte heller insidan, utan mer att den är så förbannat skön. På alla sätt och vis. Den är mjuk, men inte för mjuk utan riktigt behaglig att sitta i faktiskt.
Den är placerad på ett perfekt ställe, den står bredvid fönstret så att man kan svalka sig när det blir för varmt, där man sitter uppkrupen och inlindad i ett täcke. Den står på ett bra avstånd från skrivbordet med datorn på så att man kan kika på film från den utan att behöva möblera om hela rummet.
Men framförallt symboliserar den trygghet för mig. Det är i den jag befinner mig när jag är ledsen, det är där mannen i mitt liv håller om mig hårt och låter mig bli 3 år gammal igen.
Jag kurar ihop mig till en så liten boll jag bara kan och trycker mig tätt intill hans bröst och låter tårarna fall ner på det bruna tyget. Men jag vet att tårarna torkar bort, fläckarna av den salta vätskan kommer försvinna, precis som mina bekymmer efter att jag fått gråta ut dom.
Det var där jag för första gången på riktigt lättade mitt hjärta om allt det jobbiga, det var där jag satt, och ibland låg ner, i nästan en vecka i sträck, utan kontakt med omvärlden och bara blev älskad, lyssnad på och fick känna trygghet.
Den där fyrkantinga träsaken med delar av skumgummi och täckt med brunt plysch bär på så många minnen, så många tårar och så många skratt. Alla ord som sagts, alla blickar som utbytts, alla känslor som kommit och gått. Allt bär den på. Och det känns tryggt, för då vet jag att jag alltid kan framkalla mina minnen bara genom att sätta mig där. Jag kan minnas hur det var förut och uppskatta hur mycket bättre allt är idag. Jag kan minnas hur jag skrattat och mått bra. Jag kan minnas något så simpelt som en riktigt bra film vi sett.
Idag när jag sitter i den så sitter jag i den lycklig och leende, delvis pågrund av den tryggheten den utgör. Jag vet att sitter jag i den, får jag må precis hur jag vill, det finns inget tvång och ingen press på att må si eller så och sen så har jag någon som älskar mig bredvid mig. Skulle jag då plötsligt behöva bli liten, rädd och ledsen igen så finns trösten nära.
Trots att det är allt mer sällan jag fäller tårar på det nötta tyget har den fortfarande en stor betydelse. Det är dit jag går direkt när jag kommit hem till min pojkvän och vi har bestämmt oss för en filmkväll, och det är där jag sitter resten av kvällen utan att röra en fena.
Den är som sagt förbannat skön!
Och även fast den toppar min 10-i-topp lista på fula soffor så är den en av dom bästa platserna jag vet!