Sjuksköterskor och undersköterskor

Jag har legat och slö tittat på serien Sjukhuset som går på tv3, jag har ju inget tv abbonemang så jag tittar på webbtv. När man gör det finns ju möjligheten att titta på hur många avsnitt som helt i sträck, så det är vad jag gjort. Jag vill inte påstå att serien är bra, men det är något som får tiden att gå iallafall. Förutom att den får tiden att gå har den fått mig att reflektera över fenomenet sjukhus och dess personal. Som de flesta vet så ogillar jag läkare, sköterskor, slangar, nålar, britsar med papper på som sedan ändå går sönder eller krullar ihop sig, fula landstingsfiltar och äckliga skjortor som man måste ha på sig. Helt enkelt så är sjukhus och allt som kan förknippas med det lika med pesten för mig. Den rimmliga förklaringen, samtidigt som det är den mest oligiska förklaringen, är väl att mamma tillbringat mycket tid på sjukhus. Och när mamma tillbringat tid på sjukhus har det inneburit att jag inte vetat om jag får se mamma igen eller inte. Men samtidigt så är det ju sjukhuset som gjort så jag fått se henne igen, gång på gång. Och det är jag väldigt glad över. Det är komplext. Men hursomhelst så vill jag komma till det jag skulle, och det är att efter den här serien har jag inte fått ett dugg mer sympati, förståelse eller känsla om att tycka om sjuksköterskor/undersköterskor. Det är inget personligt påhopp mot någon då jag tror att dom personligen är fantastiska människor. Men just sköterskor i sig, dom har alltid den här tillgjorda trevligheten, ska dra nått dåligt skämt, det är en så tydlig sköterskeroll på något sätt. Det får mig att tappa all tillit och tro, dom är ju bara fejk! Sen finns det visserligen dom som är surkärringar, men dom kan man hata och vilja utsätta för samma tortyr som dom utsätter mig för, men dom känns inte alls lika obehagliga och ogenuina. Dom är bitterfittor helt enkelt. Egentligen faller nästan alla under kategorin fejk tillslut, för när min skräck för nålar sätter in så säger i stortsett alla; Men det gör inte ont/Det känns bara som ett myggbett/Nålen är jätteliten och allt detta är en lögn i min värld. Och tyvärr så kan ingen ta ifrån mig min sanning i detta fall. DET GÖR SVINONT! Så fort en sköterska sagt något av dessa magiska ord så har dom nedvärderat mig och ljugit för mig så pass mycket att det blir i stortsett omöjligt att ens prata med mig.
Dock vill jag ge en eloge till den sköterskan som faktiskt tog mig på allvar. Så en gnutta hopp har jag, av alla jag träffat så var iallafall en bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback