Att var eller icke vara en bokmal..
Idag har jag varit en riktig bokmal, jag började läsa en bok vid 22-22.30 tiden idag, och har nu lästa ut halva boken, 226 sidor. Visserligen inte så fort, då jag är en slow reader men ändå rätt bra gjort för någon som sällan läser böcker. Eller egentligen är det grejen med mig, när jag väl läser en bok läser jag ut den på två dagar oftast. Jag vet inte varför jag inte läser mer och oftare? Kanske för att när jag väl läser så blir det allt för intensivt för att göra det för ofta, vem vet. Det jag vet är iallafall att jag gillar att läsa böcker på detta sätt, historian får en sådan intensivitet, det går att känna precis det karaktären känner, det går att se precis det som boken beskriver. Det blir så otroligt verkligt. Vilket i och för sig både kan vara på gott och ont för någon så känslig som mig. Jag kan bli helt tagen av en känsla och känna så själv vilket leder till otroligt konstiga tankar i min hjärna, då dessa känslor inte alls baseras på någon som helst grad av verklighet. Men på samma gång kan det påminna mig om saker jag glömmer, som är vardag för mig.
Självklart kan jag inte få denna verklighetskänsla med vilken bok som helst, men därav läser jag bara böcker som jag på något plan kan identifiera mig med, eller åtminstone chansa på hur det skulle kännas. Eller bara är väl att ta i, jag kan komma på ett par undantag, och det är "pojken som kallades det" som var mycket bra, men som ni säkert förstår så kan jag inte på något sätt ens föreställa mig hur hemskt det måste varit. Sedan är det "Flickan och skulden" samt uppföljaren "En riktigt väldtäktsman" som båda är mer av fakta böcker än romaner, och dom läste jag av rent intresse för ämnet. Samt så är det en påtvingad bok från skolan som utpsleade sig på 1600-talet, och den var otroligt dålig, och så är det linda skugges böcker, men som inte heller är romaner riktigt och därmed inte riktigt räknas...
Hursomhelst planerar jag att morgondagen ska bestå av en välbehövlig dusch, bokmalande och sedan lite öl med min kära fd arbetskollega Marie, som jobbar sista dagen på pissjobbet imorgon!
Självklart kan jag inte få denna verklighetskänsla med vilken bok som helst, men därav läser jag bara böcker som jag på något plan kan identifiera mig med, eller åtminstone chansa på hur det skulle kännas. Eller bara är väl att ta i, jag kan komma på ett par undantag, och det är "pojken som kallades det" som var mycket bra, men som ni säkert förstår så kan jag inte på något sätt ens föreställa mig hur hemskt det måste varit. Sedan är det "Flickan och skulden" samt uppföljaren "En riktigt väldtäktsman" som båda är mer av fakta böcker än romaner, och dom läste jag av rent intresse för ämnet. Samt så är det en påtvingad bok från skolan som utpsleade sig på 1600-talet, och den var otroligt dålig, och så är det linda skugges böcker, men som inte heller är romaner riktigt och därmed inte riktigt räknas...
Hursomhelst planerar jag att morgondagen ska bestå av en välbehövlig dusch, bokmalande och sedan lite öl med min kära fd arbetskollega Marie, som jobbar sista dagen på pissjobbet imorgon!
Kommentarer
Trackback