Börjar bli redo
Epilatorn - det morderna tortyrredskapet
Fy fasiken va sjukt ont det gör. Varför ska det heta " vill man vara fin får man lida pin". Det är sant allt för ofta...
Jag vill inte ens tänka på smärtan imorgon. Men som sagt vill man vara fin....
Nu ska jag ta en varm dusch på mina stackars mörbultade ben som det pirrar i pga all smärta =/
btw, bokat tattoo tid igen. 30 aug ska jag fixa min pinuppa...ni ska få bilden på den ett par dagar innan, för då ska jag förbi studion och glo på ritningen och göra ändringar och så.
Dag för dag
Fredag;
Var med Sofia och Troll på snaps. Trevligt som alltid. Mötte dessutom britten från mitt jobb där. Alltså en brittisk kund jag hade där förra helgen, som var svår och glömma då han stod och skrattade hysteriskt i kassan åt "Vi beklagar coleslaw slut idag" Det fick iof mig också att skratta så vi stod där i kassan och skrattade. Anyways, så kom han fram i fedagas och undrade om det inte var jag som jobbade på texas. Och minnsan så var det!
Efter kvällen på snaps så följde fia med mig hem och sov över här
Lördag
For vi in till stan och åt sandys macka och gick sedan vidare och satte oss mellan gammla stan och slussen vid kajkanten och delade på en gigantglass med nybakad våffla. Sedan for vi hem till fia, där jag sov över för att vakna snor tidigt på söndagen
Söndag
Tog vi en dagstripp till Mariefred, jag, sofia och hennes päron. Det var trevligt att göra något faktiskt. Dessutom fick det mig att inse att jag har blivit en old lady, för både jag och sofia gick runt o var faschinerade över dom fantastiska detaljerna på griholmsslott, samt typ alla gammla kyrkor som finns, och sen gick vi och funderade om hur folk gått där på slottet för jättelänge sedan osv osv. Japp, sånt gör man endast som gammal=/
Idag, Måndag
så har jag bara slappat fram till det att jag o troll åkte hem till min far för att hämta Nelson. Troll har nämligen adopterat honom nu. Pappa ska flytta o kan ej ta katten med, och jag får inte ha en katt här hemma o troll behöver sällskap. Så det var den ultimata lösningen. Och Nelson kommer trivas som fisken i vattnet hemma hos Troll!
Nu ska jag försöka samla mig och epilera benen, duscha samt packa så att iallafall en del är klart tills imorgon då jag har en massa ärenden att uträtta samt att vi ska åka hem till Sofia för att sedan ta taxi därfirån alldels ohumant tidigt på onsdag morgon.
Imorgon, Tisdag
Planeringen ser ut som sådan att jag ska upp hyffsat tidigt, möta pappa i stan och fixa lite med ett bankkonto, sedan åka hem till mamma ett tag allternativt hänga på stan fram till 12 då jag ska göra min brasilianska vaxning, därefter möta Love och handla grejer som ska med till resan, sedan springa in på jobbet och tömma mitt skåp samt be om semesterersättning i aug och inte sep, och sedan hem till mamma om jag inte var där innan annars hem och fixa det sista innan vi åker!
Choklad och värme, that's all you need
Men om ett par dagar så glassar jag omkring i 30 graders värme. Ohooo så nice.
Nedstämd
Jobbigt anyways.
Andra omgången
Sen så kan jag berätta att vi är inne på omgång nr 2 denna vecka, av att vakna upp en vanlig veckodag med ölsmak i munnen och känslan om att igår så var man inte helt sig själv. Fast det blev inte på något sätt för mkt dricka, inte på något sätt för mycket fylla. Utan alldels lagom. Knappt påverkad. Att det sedan slutade i en säng hos J's bästa kompis är dock lite mer udda. Men inte så udda som det låter. Utan det var i en gästsäng, med J bredvid mig.
Och på fredag då är vi inne på omgång nr 3 denna vecka. Men då är det dock helg..
Fast jag har sommarlov nu. Så jag får dricka alkoholhaltiga drycker mitt i veckan.
Nu väntar jag på att love ska komma hem.
Husfrun
Dessutom har jag diskat och städat spisen. Himmla husfruig idag.
Det har väl inte riktigt blivit så mtk kramande, men en tuppis tillsammans och en himmla massa massage, som satt som en smäck! Min man är bäst på att massera när han vill och idag ville han! Så nu är jag mjukare än på länge, fast det krävs väl ett par veckor till innan all smärta är borta, men det är på rätt väg!
Dagen efter...
Idag är planen att bli kramad av Jens. Och inget mer så vitt jag
Ångesten som kommer med alkoholen
Men det är alltid så när jag blir påmind om att jag tappat minsta lilla kontroll över mig själv. Gah. Ändå är det det bästa som finns...
Jag villl bara ha en värmande kram från dig älskling....
Men imorgon. Då får jag en! Eller hur?
(Sanna) Ord från ett fyllo!
Det innebär inte nått konstigt J, du är fortfarande mitt allt, så du inte misstolkar nått
Förövrigt är The Verve min nya drog...me love.
Och Fia, tack tack tack!
Att tala med en vägg
Jag har på senaste tiden talat med en vägg. Och väggar är ju alltid trevliga. Dom förgyller ens dag med sitt goda lyssnande...
Nu bär det av till jobbet...3dje sista dagen!
tårarna trycker på ända ner i magen
Det gör ont alltihopa. Det känns som att inget spelar någon roll längre. fast allt spelar roll, en himmla massa roll...
Men det är svårt och se när man inte kan se något annat, när man inte kan se ljuspunkten i det hela.
Ett slut? En början? En mitt? Jag vet inte..
Tårar
Först fick jag göra en av det svåraste sakerna jag gjort i mitt liv. Hur säger man till en av sina bästa vänner, att pusselbiten som hon äntligen hittat, nu återigen är borta? Hur säger man till någon att en av dom viktigaste personerna i livet gått bort?
Trots att jag sa det, vet jag fortfarande inte hur man gör. Jag önskar det hade funnits ett bättre sätt att säga det på.
Och jag önskar att det inte var så, att du skulle må bra, vara lika lycklig som innan, jag önskar dig bara gott. Men nu är det som det är, och du ska veta att jag alltid kommer finnas här!
I skenet av detta är mina problem bara småpotatis, men tyvärr potatis som gör sig påmind konstant.
Men igår var första gången på länge jag bara ville slänga mig ut och sväva fritt, flyga till mitt egna ställa och gömma mig där.
Orden som kom från hans mun var som hårda knytnävsslag som fick min kropp att värka. Jag ville värja mig, be honom hålla tyst. Men samtidigt vill jag veta. Jag vill inget hellre veta än vad som pågår där inne, försöka förstå.
Men det var en iskall saning som slog mig, en iskall saning jag hört förut, som gör lika ont varje gång den slår mig.
Jag har en konstant sug efter att gråta, jag fäller en tår vid dom skummaste tillfällena. Det finns inget stopp i flödet.
Tårarna rullar snabbt ner för min kind. Snoret tittar fram från näsborrarna och ögonen svullnar upp likt råa köttbullar.
Jag vet inte vart alla tårar kommer ifrån, vart all ledsamhet kommer ifrån. Allt jag vet är att jag inte har tid med det, det finns andra som behöver mig.
Rest in peace
dutti kicka
Jag måste vara bästa flickvännen ever som låter honom ligga och sova medans jag diskar och fejar i köket.
Fast å andra sidan är det jag som brukar sova på konstiga tider som denna. Jag är ju numera alltid trött, så jag somnar helatiden. Så fort jag ligger eller sitter still för länge somnar jag. Helt sinnesjukt faktiskt. Lite som farfar simpson..
Igår efter doktorn så hängde vi en snabbis på stan, inget ansträngande utan vi satt vid vattnet mellan gammla stan o slussen o hängde lite. Där fanns det små söta ankor, eller ja änder, dom hade ett otrohetsdrama misstänker vi.
Idag efter doktorn hade vi picknick i vasaparken. Fast inte fören efter jag tagit mig en tuppis på soffan såklart!
Nu tror jag bestämt att det är min tur att somna. Fast jag bör inte, för att sova kl nu innebär no sleep tonight och det är ju inte direkt bra med tanke på att då blir min dygnsrytm messed up...
En oslagbar min från en urusel arbetsgivare
Där konstaterades att jag har dåliga värden samt dåligt blodtryck och att jag arbetar för mycket. Jag är som doktorn sa "ingen manshaftig person, utan liten och graciös" och ska därför skära ner lite på arbetstimmarna. Dock slutar jag om 2 veckor vilket gör att jag inte ser någon större poäng i att hålla på att tjaffsa om arbets tider osv. Men däremot så ringde jag min arbetsgivare och sa som det var, att den här veckan ska jag vila och ta det lugnt för att inte bränna ut mig. Okej säger min chef. 10 minuter senare ringer hon upp och har ändrat sig, det är inte alls ok utan det krävs en sjukskrivning från doktorn. Jag säger återigen som det är, att någon sådan har jag inte, bara en rekomendation om att ta det lugnt. Men nej det duger inte utan till svar får jag att antingen sjukskriver han mig eller så jobbar jag. Punkt. Jaha, vad ska man säga? Ja jag fixar väl ett intyg imorgon då. Ett kort Mmmm tillsvar. Och vi lägger på. Jag ringer min mamma och frågar va fasiken jag ska göra. Hon säger att vi ska ringa doktorn imorgon på morgonen (dvs imorse) och att det nog ordnar sig, för det var ju trots allt han som sa att jag ska ta det lugnt med arbetet.
Jag börjar dock fundera över om man verkligen måsta ha sjukintyg för att vara sjuk 3 dagar. Jag kollar upp det och på försäkringskassans hemsida står det:
"Om du är sjuk och borta från ditt arbete mer (min kursivering) än en vecka måste du ha ett läkarintyg. Läkarintyget är till för att din arbetsgivare och Försäkringskassan ska kunna bedöma din rätt till sjuklön och sjukpenning. Intyget är bara en rekommendation och det ger dig inte automatiskt rätt till sjuklön eller sjukpenning."
Jag är alltså samanlagt borta 3 dagar från min arbetsplats men måste ändå lämna sjukintyg. Det konstiga är att när en av mina arbetskamrater var sjuk i flera dagar i sträck, jag minns inte om det var 4 eller 5, så behövde denne aldriga uppvisa något sjukintyg utan då sa till och med chefen till henne, att nej kom inte till jobbet idag ännu, utan kom imorgon. Detta är vad jag skulle kalla särbehandling och favorisering. Något jag inte anser att en arbetsgivare ska syssla med. Dessutom anser jag att man som arbetsgivare ska veta vad som gäller för sjukdom och sjukskrivning, vilket hon inte verkar göra, och gör hon det så är det hon gör ännu mer fel.
Jag talade även med min storasyster som gått chefskurser då hon var biträdande klinikchef när hon bodde hemma i Sverige och hon sa att iallafall då, när hon gick kurserna, så hade hon som chef inte rätt att begära sjukintyg fören sjukdoms vecka två, eller om arbetstagaren skulle ha varit sjuk 5ggr tidigare samma år. Men då ska arbetsgivaren redan ha pratat med arbetstagaren och sagt att den har haft lite för hög frånvaro samt att nästa gång denne blir sjuk så måste den ha ett sjukintyg.
Själv har jag varit sjuk en gång tidigare. Så inte ens av den anledningen verkar hon ha rätt att kräva intyget av mig.
Hursomhelst gick jag till åter till doktorn idag, och fick mitt sjukintyg för den här veckan, samtidigt som han återigen sa att han inte tycker man ska jobba så mycket.
Jag vandrade med bestämda steg in på jobbet, fick stirrande blickar på mig, la papprena framför näsan på chefen och njöt sedan av hennes min. Hon såg först förvånad ut över att det jag sagt ens var sant, sedan såg hon bara så fruktansvärt arg och missnöjd ut över att det faktiskt var sant, att hon stod där med hårdfakta rakt framför sig.
Det hon sa var: Mmm...tack...
Inte ett krya på dig, hoppas du blir bättre, vi ses nästa vecka, eller något sådant utan bara ett bitter mm...tack...
En sådan fantastisk arbetsgivare jag har!
Utnyttja makten på bästa sätt
Jag harlegat o tyckt synd om mig själv länge nog nu. Jag är uttråkad som vanligt. Va fasiken ska man göra? Jens sitter och är upphetsad över sitt hemliga projket och är mer kär i det än i mig ;P Så jag ligger här med min fruktansvärt oupphetsande blogg och funderar på va fasiken jag ska göra. Jag vill leka med maya, men mitt Maya ple (personal learning edition) har gått och blivit messed up, så jag har inget maya o leka med fören jag tankar nytt. Men det tar sin lilla tid...
Så istället skriver jag ett totalt meningslöst inlägg till er gott folk. Så att ni kan känna samma uttråkning som jag^^
För övrigt utnyttjade jag min makt igår. Den lilla makt man har på mitt jobb, dvs att den som grillar bestämmer musiken. Och det var jag som grillade, så med andra ord blev det P3 för hela slanten. Det uppskatades inte av någon på jobbet. Det är bara jag och Marie som förstår att uppskatta bra musik! Och nu jobbade ju såkalrt inte Marie..
Anyways så kommer en av dom jag jobbade med och frågade om jag viste vilken frekvens The Voice var på.
-Nej. Och du får inte byta ändå!!
- Nehee...?
- Nej. Den som grillar bestämmer.
- Så du vill lyssna på det här?!
-JA.
Efter att man sedan hör hur alla klagar och suckar över att dom inte fick byta kanal njöt jag ett ögonblick. Samtidigt som jag i mitt inre skrattade ett fruktansvärt elakt skratt. Och efter min lilla njutning gick jag och bad om ursäkt för min onödigt elaka ton. Men behöll p3 på och småflinade för mig själv.
Suckarna fortsatte och efter ett tag var jag tvungen att byta kanal ändå för att jag blev uttråkad själv, det var för tillfället ett mkt ointressant program på. När jag går till Radion och byter så ser man hur dom andra lyser upp och säger JA HON BYTER!
Med ett hånflin säger jag, japp, men inte till the vocie!
I kör sägs det: Jo the voiiiiiiiiiiiiiceeee
Var på dom får ett svar, med lite avsmak i rösten, att nej aldrig den kanalen så länge jag grillar!
Sen fick inte jag vara med i deras klubb, jag var inte så poppis längre. Men det var det värt!
Sjuk
Jag ska ligga och tycka synd om mig själv! Och imorgon ska jag till doktorn så jag får veta vad felet med mig är.
Jag återkommer imorgon så kan jag medela er om jag är gravid, döende, utbränd, eller bara lite småsjuk...