LadySilver

Haft arbete i skolan idag. Skrivit en projket beskrivning som blev ganska bra tror jag faktiskt. Sedan så shoppade vi lite inne i staden, jag Ulle och Emmeli.
Nu ligger jag hemma och myser till The verve. Jag är så kär i dem och oasis. De är old, jag vet. Men jag njuter till fullo när jag hör dessa två band. Jag vet att jag engång fick frågan om vilken som var min favorit låt, men jag kunde inte svara. Jag kan fortfarande inte svara på vilken av tre-fyra låtar det är. Men jag kan säga att det är iallafall bara oasis och the verve som toppar min all-time-topp. Visst finns det låtar som är bra ett tag, men inget som fastnar for ever and ever som dessa.

Blir en lugn fredag för mig. Har fått upp ölsuget lite, men ingen som är intresserad. Och lika bra är väl det då jag inte har några pengar att lägga på öl.

Jag trivs som fisken i vattnet med min nya blogg. Det är hur kul som helst faktiskt.

Idag har jag och J kokat knäck, den blev kanske i hårdaste laget men det är fasligt gott faktiskt. Sen råkade jag bränna mig på knäcken också, vilket inte alls var bekvämt. Den var, enligt icas beräkning, ca 140 grader varm. Jag har numera en blåsa där knäcken hamnade...

Jobb imorgon, känns inte så illa faktiskt. Jag har börjat trivas med mitt jobb ( passande när man kanske inte får förlängt). Men man känner sig faktiskt lite viktiga där man sitter på sitt kontor och knappar in siffror och betar av papper efter papper. Jag har helt enkelt vant mig vid arbetsuppgifterna och det går fort och enkelt. Me like.

Har nu gått steget längre och påbörjat en anonym blogg. Man kan fråga sig vad meningen med den är. Om jag ändå ska skriva saker jag inte vill att alla ska veta, varför ska jag då skriva dom på internet överhuvudtaget? Jag kan nog inte svara på den frågan till 100%. Men kanske är det lite för att det faktum att någon kanske läser och kanske gillar det jag skriver är en dragkraft till att skriva alls. Och varför jag inte vill skriva allt här är inte för att jag inte kan stå för det jag skriver på den andra bloggen utan mer för att det jag skriver är något som finns på internet och offentligt för alla och jag vill inte att någon potentiell arbetsgivare ska läsa om allt jag vill skriva om. Jag vill heller inte behöva tänka på att sedan när jag sitter där på mitt respekterade jobb på en respekterad arbetsplats ( ja det är min plan) att det helt plötsligt blåser upp något right in my face som jag skrev för flera år sen men som kan skapa problem. Jag tänkte inte ge upp den här bloggen heller. Det är roligt skriva här med, jag vet iallafall vilka ett par av er som läser bloggen är och jag gillar att uppdatera mig om erat liv därför är jag ego nog att tro att ni kanske intresserar er lite av mitt liv också. Men om jag tappar inlägg här så vet ni varför.

Jag mår så mycket bättre idag. Trotts urinvägsinfektion. IGEN. Jag hatar det, man vill bara amputera bort hela jäkla muffen för att slippa skiten. Men bortsett från det så har jag haft en bra dag. Första delen tillbringades med galanaste paret i stan, M och E Med dom så är inget grovt, där pratas det hejvilt och högljut  om "morgon klittor" stora som köttbullar, på bussen. Jag vet inte om alla andra på bussen uppskattar sådant, men jag uppskattar det extremt mycket. Det är så roligt att man bryter ihop till tårar. Ett annat återkommande samtal (samt innre bild) är hur E spelar musik på sina blygdläppar. Hon gör även en immitation på hur det skulle se ut samtidigt som hon trallar fram låten hon skulle spelat.. Så den innre bilden är i stortsett omöjlig att få. Men även det är hysteriskt roligt, och mindre uppskattat av andra. Jag älskar dena oprydhet dessa två besitter, det blir en helt annan sak att umgås med dom än någon annan bara för att allt blir så fruktansvärt avslappnat. Jag uppsakttar visserligen variation och tycker om er alla mina vänner hur pryda eller opryda ni än äro. Men ibland är det skönt att hamna i en miljö där allt "pinsamt" är ok. Många skratt senare kom jag hem till min älskade och började göra pepparkakshus, tyvärr slutade det med popcorn och ett How I met your mother maraton istället för ett färdigt pepparkakshus då min urinvägsinfektion tog över jag bara ville ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Men det var inte fyskam det heller. Det är extremt mys att ligga där brevid J i sängen och bara slappa. Jag hoppas på att han är trött snart så att jag kan få litte sällskap här i den lilla sängen.

Jag känner mig som en övergiven sommarkatt på höstens ruskigaste dag, ensam, övergiven och nerkyld av regnet.