LadySilver

Strax bär det av till England med Darling! Wihuw!

Våran helg avslutades inte riktigt som tänkt. Men det var trevligt ändå. Den avslutades idag. Jag råkade visst inte komma till skolan. jag vet ej varför. Jag var vaken o allt, men jag kom ej iväg bara. Så jag har tillbringat hela måndagen liggande i jens knä :) Myspys. Men nu är det skärpning. Skola imorgon! Måste och ska!

Jag har nog världens bästaste kompis. Min lilla Emma. Vi ses ju typ aldrig nu förtiden o det ger mig sämst samvete. Men vi har grymman minnen och vi har många grymma saker framför oss som kommer bli grymma minnen. Trots att vi inte ses så ofta så finns hon alltid där.
Dumma alltihop som gör att väsby ligger långtbort och att jag aldrig orkar åka dit. Jag hatar väsby jag frå magont av att bara tänka på skiten. Det ända possitiva är väl emma, och dom andra vännerna så klart.
Men ja, bättre vän än Darling får man leta efter :)

Var bara tvungen o medela omvärlden om min ängel

Efter moské besöket väntade ett psykologbesök. Det blev ett ovanligt långt sådant. Vi dsskuterade antidepressiva. Hon ska följa med mig till doktorn. Det är läskigt. Jag vet inte om jag vill. Eller klart jag vill. Jag orkar inte gå o fundera på hur länge jag får va glad innan jag sjunker till botten nästa gång. Men jag vill inte bli sådär jämn, utan några toppar. Och jag vill inte må sådär dåligt som alla säger att man gör i början. Det är läskigt. Det är läskigt att veta, att höra helt utomstående personer säga att det kanske vore bäst. Man lever själv i någon slags förnekelse. Jag förnekar ju inte att jag mår dåligt. Men så dåligt att jag måste ha medicin? Nej inte jag inte. Får se hur det blir med den saken


Måste packa upp. Lat som jag är har jag inte packat upp ännu. Kom ju hem i måndags. Latmask jag.

Imorgon är det media, då ska filmanalysen om Container vara inlämnad. Jag vill inte. Jag är klar med den. Men jag vill inte gå igenom det hela, för då sitter man där med en klump i bröstet och ångest för man inser hur fel man gjort. Man känner sig så sämst. Jag hatar verkligen upplägget på Loretas lektioner när det gäller det där. Hon har aldrig grundligt gått igenom hur man gör en analys. Bara lite vagt. Ändå ska man göra en, sen ska hon efteråt berätta hur man gör. Jag hatar det. Varför kan man inte bara få göra det bra från början så man slipper känna sig som världens looser. Visst det är väl ingen annan som fått en grundlig förklaring heller, men ändå är dom sådär överduktiga, sitter o skriver flera sidor, ser nånting i varje bild, tycker att filmen är superdjup. Jag tycker också att filmen är djup, och visst det fanns en miljard bärande bilder. Men jag orkar inte vara sådär superduktigt.
Loreta är klassens gud, dock inte min. Om jag måste välja en lärare skulle jag välja Ulrika, hennes kritik är underbar. Hon är stenhård och ibland rätt brutal, men man presterar lätt sitt bästa. (Självklart kan jag inte säga att en lärare är min gud, då jag tror på gud. Men om jag skulle välja en favvo lärare.)
 Men eftersom Loreta är resterande klassens "gud" funderar jag på om jag är den enda som hatar det där sättet att man får göra bort sig först o lära sig sen, och om jag är den ända som känner mig sämst när hon efter åt förkalra hur man borde gjort?
Inget ont om Loreta annars, hon är en jätterolig lärare. Men hennes undervisningssätta gällande det där...nej. Jag tror jag är den ända som tycker så..

Under den där trappan som du blev uppburen för tidigare låg lekrummet. Rummet med alla leksaker. Där fanns din favorit bil. Det var en mintgrön porsche. Där under fanns också en plast haj som pep när man tryckte på den. Varje gång den pep och därmed tryckte ut luft luktade det lingonsylt.

Störande att alla kategorier kommer på samma sida iallafall;/ Aja skriver jag i "du" form är det om mitt liv förut ;)

2 år kanske. Hon bar upp dig för trappan. Du såg den där obehagliga tavlan. Den där tavlan med en porslins karaff som ligger ner och framför är ett päron. En likadan tavla som G&G har. Du får fortfarande samma känsla som du hade då, när du ser tavlan. Hon fortsatte gå upp med dig. La dig i spjälsängen. Du tittade åt vänster och såg dom mörkbruna pinnarna från sängen, mellan pinnarna såg du ett solarium. Inte ett helt, utan ett sånt där "över solarium" bara. Det var natur vitt. Bliken fortsatte uppåt en bit, du tittade ut genom det lilla fönstret som satt i snedtaket. Allt du såg var ett annat hustak med en kråka på. Under helatiden hade du en fruktansvärt obehaglig och obeskrivlig känsla där du låg ensam i spjälsängen och skulle sova middag. 

Jag har en ny kategori som heter "från då till nu". Där kommer små minnen från mitt liv som varit. Kika in ibaland. Ligger under kategorier på höger sida :D

Vaknade en timma försent hemma hos Jens. Var dock rätt pigg när jag vaknade vilket var skönt. Kom ca 45 min försent till skolan, men inte direkt nån som brydde sig. Nada o göra i skolan så jag lekte runt bara. Fick skolkatalogen, vars omslag jag gjort :D Hade möte med beställarna till boken...det var långtråkigt som f-n. Förutom detta har ja<g hunnit med att telefonterra Jens 3 ggr. Men han e trevlig att prata med ;) När jag pratade med jens andra gången kom plötsligt en stor lapp med ordet "BLÄ" på flygandes framför min nos. Det var Emma och Camilla som ville ge mig den hälsningen... Så trevliga klasskompisar har jag minnsan! ^^